tisdag 24 november 2009

HÄSTPOJKEN

Årstiden! Herregud, årstiden!

Antingen kan man deppa ihop alldeles för att det känns som ständig skymning eller totalt jädra mörker. Eller så glädjs man, gläds man, av fantastiska klubbspelningar och låtsläpp under denna period. Jag väljer att glädjas över musiklivet som blomstrar!

Hästpojken släppte ny låt i går som är hur bra som helst.

Lyssna på den här:
http://www.youtube.com/watch?v=vtxDGp-UezM

Björn Olsson - producent, nästan hela vägen, gör inte oss lyssnare besviken. Björn har tidigare varit en av grundarna till Union Carbide Productions som senare blev The Soundtrack Of Our Lives. Men efter avhopp från dem har han producerat skivor åt bla Bad Cash Quartet, Håkan Hellström, Mattias Alkberg och Mando Diao m.m, osv, unt su weiter..

Hästpojken då, består av Martin Elisson - Sång. Adam Bolméus - Gitarr. Pontus Tengren - Percussion och synth. Oscar Wallblom - Bas. Nico Janco - Trummor. Matti Ollikainen - Piano.

Något ny uppsättning från Caligula genombrottet. Joel Alme har lämnat kajutan tillsammans med Pop-Lars. Tillkommit har Oscar Wallbom (Augustifamiljen, Håkan Hellström) gjort på basen.


Jag och min dearest vän sprang in i Martin i somras på en Joel Alme spelning i Kajskjul 8 och då tog jag denna bild.




Vi var något gladare att se honom än han oss..

Fullängdaren, "Från där jag ropar" släpps 28 december och Martin och Adam har uttalat sig om att de har satt nordlig kurs mot dansbansvärlden. Kul. För så är det ju inte. Dansbandsvärlden sjunger väl om "leende guldbruna ögon" och liknande. Medan Hästpojken har riktig själ och sjunger om ångest och ensamhet som vi älskar förstås.

Min vän L-O skrev till mig angående "Gitarrer & bas, Trummor & Hat"
"Förhoppningsvis står man snart i mörkret på en trång och svettig klubb tillsammans med andra indiekids och njuter av denna med slutna ögon."

Det hoppas jag också.

Vi ses i natten.

tisdag 10 november 2009

DANIEL GILBERT




Ödmjuke Daniel Gilbert, även kallad Hurricane, föddes under samma gedigna årgång som hans gamla bandkompisar Henrik Berggren och Håkan Hellström. Daniel var med och bildade Broder Daniel 1988 men lämnade gruppen när det blev för mycket festande och alldeles för stökigt. Sedan 1999 har han varit Håkans ständige sidekick och vapendragare och figurerar i flera av Håkans låttexter. Låten Hurricane Gilbert är en ren hyllning till Daniel. Se fint klipp här:http://www.youtube.com/watch?v=l_ZKTvJ0d8s


En av det vackraste bilderna på kärlek mellan gamla vänner och kärlek till musik. Daniels tårar strömmar ned från kinderna. Vackert.







Men Håkan har tagit det lungt på sistone och lagt ned nödvändigt tid på hans barn vilket frigjorde tid för alla hans bandmedlemmar. De kallar sig för Augustifamiljen och har turnerat lite grann på egen hand. Daniel Gilbert som ingår i den skaran har också haft tid att fila på egna låtar under denna period vilket leder till att han släpper sitt första album i mellandagarna, närmare bestämt 28 december. Skivan har fått namnet New African Sports, Soul Café Club No # 1 och första singeln heter Maelstroem. Det långa albumnamnet är taget efter ett ölhalk som låg på Andra Långgatan i Göteborg och var det enda stället som han och hans kompisar kom in på under stor del av 80-talet.



Eftersom Daniel Gilbert har ett långt förhållande till gitarrer så låter hans material inte helt oväntat mycket ... gitarr. De som hade önskat att han skulle spela Göteborgspop kommer att inse att så inte är fallet, snarare indierock. Daniel Gilbert lyssnar själv på allt möjligt men viktigt är att det ska låta ärligt och ha ett eget uttryck och det är något han själv eftersträvar.





Jag och en vän såg honom spela låtarna från det egna albumet på Debaser den 17 oktober i år och det var långt ifrån en färsk nykomling på scenen.






Se inspelning från Debaser här:

http://www.youtube.com/watch?v=p6qhIvsmsyw

Orkar man inte vänta till den 28 december så kan man tjuvlyssna på nya singeln här:
http://www.myspace.com/mybuddy

Vi ses i natten.

tisdag 6 oktober 2009

FREDERICK "FRED" JOHN PERRY 1909






Frederick John Perry, mest nämnd som Fred Perry, är en herre som förtjänas att tänka lite extra på i år. Hade han fortfarande varit i livet skulle han fylla 100 år just i år.


För oss i Sverige är han allra främst förknippad med de välkända lagerbladskransarna som utformar kännetecknet på hans kläder. I England är han lika känd för sin framgång på tennisplan med bland annat 4 grand slam och samtidigt även världsbäst på bordtennis. Men i dssa tider får man nog ändå säga att det är kläderna som allra mest förknippas med hans namn.
Fred själv, var alltid proper klädd och ville se stilig ut även på plan. Handledsvettbandet födde Fred Perry Sportswear. Lagerbladskransarna fanns redan ingraverat på Wimbledons vinnarmedalj och står för seger, äkthet, integritet och tradition.
Inom musiken och andra subkulturer, så användes den klassiska pikétröjan, flitigt. Mods, fotbollshuliganer och skinheads förknippades ofta med sina Fred Perry-tröjor. Men under 1990- talet bidrog brittiska band som Oasis och Blur till trovärdigheten kring det klassiska märket.


Som britpopfan så fick man anstränga sig för att få tag i tröjorna på 90-talet. Antingen fick man se till att alla man kände som besökte London fick till uppgift att köpa med sig tröjor hem. Annars behövde de överhuvudtaget inte komma hem. Eller så fick man besöka de få klädbutikerna i Stockholm, en på söder och en i Sturegallerian, för att inhandla och därmed känna sin samhörighet med den musik man lyssnade på. Att tröjorna endast utformades för män, sg vi tjejer inte som något direkt problem. Small fanns ju. Tröjorna stuvades oftast in i ett litet hörn i butikerna. Det var fortfarande lite känsligt just att märket fortfarande förknippades med skinheads och våldsamma fotbollssupportrar.

I dag är det längre gånget än svettband och pikétröjor men Fred Perry har fortfarande sitt märke väl förankrat i sport och musiktraditionen. För att utveckla och behålla det stolta arvet av klädmärket idag finns ett stort utbud av kläder och skor för både kvinnor och män. I år öppnades den nya butiken "Laurel" i Sturegallerian, med inriktning på en lite mer exklusivare kollektion. Märket vill förknippas med kvalité och sticka ut sådär alldeles lagom.


Men även med Laurelbutiken i Stockholm fick jag likt förbannat beställa denna från England för att släcka mitt ha-begär. Tur att det går lite smidigare i dessa tider i alla fall.







Frederick gick bort 1995, men jag tror arvet förvaltas väl. Inte minst av det starka fästet som finns inom musikindustrin.













söndag 4 oktober 2009

The Mary Onettes

The Mary Onettes är ett svenskt band som bör uppmärksammas mer än de tidigare gjorts. De kommer ursprungligen från Jönköping men har nu sin plattform i Göteborg. Bandets sångare och låtskrivare, Philip Ekström har sagt att han vill att de ska låta som inget annat svenskt band gör. Man kan höra influenser från 80-talet, som de eftersträvar, och lyssnar man på låtar som Void, Lost eller The companion så kan man höra likheter med The Cure, New Order och Joy Division. Övriga bandmedlemmar är Henrik Ekström, Simon Fransson och Petter Agurén.

De har tidigare släppt Ep:n Concrete, 2005, Lost, 2006, det självbetitlade fullängdsalbumet The Mary Onettes, 2007, samt Ep:n Dare, 2009.

Någon som är inblandad i populära tv-serien Greys Anatomy har god smak och valt att använda sig av några av bandets låtar i serien.

4 november kommer uppföljaren Islands och den verkar mer än lovande om den håller sig i närheten av den fullkomligt lysande låten Puzzles, som framförs med vackert vemod. Låten släpptes som singel 30 september och spelas en del i P3.

Just nu är bandet på turné i Spanien men kommer till Sverige för ett par spelningar i november, vilket jag inte kommer att missa!